La Marseillaise

    Claude Joseph Rouget de Lisle
    Orð og lag: Claude Joseph Rouget de Lisle
    Viðmerking: Tjóðsangur Fraklands, yrktur í 1792.

    1. Allons enfants de la Patrie,
    Le jour de gloire est arrivé!
    Contre nous de la tyrannie,
    L’étendard sanglant est levé, (bis)
    Entendez-vous dans les campagnes
    Mugir ces féroces soldats ?
    Ils viennent jusque dans vos bras
    Egorger vos fils, vos compagnes!

    Niðurlag: Aux armes, citoyens
    Formez vos bataillons
    Marchons, marchons!
    Qu’un sang impur
    Abreuve nos sillons!

    2. Que veut cette horde d’esclaves,
    De traîtres, de rois conjurés?
    Pour qui ces ignobles entraves,
    Ces fers dès longtemps préparés? (bis)
    Français, pour nous, ah ! quel outrage
    Quels transports il doit exciter!
    C’est nous qu’on ose méditer
    De rendre à l’antique esclavage!

    3. Quoi ! des cohortes étrangères
    Feraient la loi dans nos foyers!
    Quoi ! ces phalanges mercenaires
    Terrasseraient nos fiers guerriers! (bis)
    Grand Dieu ! par des mains enchaînées
    Nos fronts sous le joug se ploieraient
    De vils despotes deviendraient
    Les maîtres de nos destinées!

    4. Tremblez, tyrans et vous perfides
    L’opprobre de tous les partis,
    Tremblez ! vos projets parricides
    Vont enfin recevoir leurs prix! (bis)
    Tout est soldat pour vous combattre,
    S’ils tombent, nos jeunes héros,
    La terre en produit de nouveaux,
    Contre vous tout prets à se battre!

    5. Français, en guerriers magnanimes,
    Portez ou retenez vos coups!
    Epargnez ces tristes victimes,
    A regret s’armant contre nous. (bis)
    Mais ces despotes sanguinaires,
    Mais ces complices de Bouillé,
    Tous ces tigres qui, sans pitié,
    Déchirent le sein de leur mère!

    6. Amour sacré de la Patrie,
    Conduis, soutiens nos bras vengeurs
    Liberté, Liberté chérie,
    Combats avec tes défenseurs! (bis)
    Sous nos drapeaux que la victoire
    Accoure à tes mâles accents,
    Que tes ennemis expirants
    Voient ton triomphe et notre gloire!

    7. Nous entrerons dans la carrière
    Quand nos aînés n’y seront plus,
    Nous y trouverons leur poussière
    Et la trace de leurs vertus (bis)
    Bien moins jaloux de leur survivre
    Que de partager leur cercueil,
    Nous aurons le sublime orgueil
    De les venger ou de les suivre

    The Star-Spangled Banner

    Francis Scott Key
    Orð: Francis Scott Key
    Lag: John Stafford Smith
    Viðmerking: Upprunaliga yrktur 14. september 1814 og gjørdist 3. mars 1931 almenni tjóðsangur hjá USA.

    O say, can you see, by the dawn’s early light,
    What so proudly we hailed at the twilight’s last gleaming,
    Whose broad stripes and bright stars, through the perilous fight,
    O’er the ramparts we watched, were so gallantly streaming?
    And the rockets’ red glare, the bombs bursting in air,
    Gave proof through the night that our flag was still there;
    O say, does that star-spangled banner yet wave
    O’er the land of the free and the home of the brave?

    On the shore, dimly seen thro’ the mist of the deep,
    Where the foe’s haughty host in dread silence reposes,
    What is that which the breeze, o’er the towering steep,
    As it fitfully blows, half conceals, half discloses?
    Now it catches the gleam of the morning’s first beam,
    In full glory reflected, now shines on the stream
    ’Tis the star-spangled banner. Oh! long may it wave
    O’er the land of the free and the home of the brave!

    And where is that band who so vauntingly swore
    That the havoc of war and the battle’s confusion
    A home and a country should leave us no more?
    Their blood has washed out their foul footstep’s pollution.
    No refuge could save the hireling and slave
    From the terror of flight, or the gloom of the grave,
    And the star-spangled banner in triumph doth wave
    O’er the land of the free and the home of the brave.

    Oh! thus be it ever, when freemen shall stand
    Between their loved homes and the war’s desolation,
    Blest with vict’ry and peace, may the Heav’n-rescued land
    Praise the Pow’r that hath made and preserved us a nation!
    Then conquer we must, when our cause it is just,
    And this be our motto: “In God is our trust.”
    And the star-spangled banner in triumph shall wave
    O’er the land of the free and the home of the brave.

    God Save The Queen

    God save our gracious Queen!
    Long live our noble Queen!
    God save The Queen!
    Send her victorious,
    Happy and glorious,
    Long to reign over us:
    God save The Queen!

    O Lord our God arise,
    Scatter her enemies,
    And make them fall:
    Confound their politics,
    Frustrate their knavish tricks,
    On Thee our hopes we fix:
    God save us all.

    Thy choicest gifts in store,
    On her be pleased to pour;
    Long may she reign:
    May she defend our laws,
    And ever give us cause,
    To sing with heart and voice,
    God save The Queen!

    Avgamla landið, teg fjalir glerið skært

    Orð: Henrik Lund
    Týtt úr grønlendskum til danskt: W. Thalbizer
    Týtt úr donskum til føroyskt: Karsten Hoydal
    Viðmerking: Tjóðsangur Grønlands, yrktur umleið 1910.
    Grønlendsk týðing

    1. Avgamla landið,
    teg fjalir glerið skært,
    um høvur títt hin skínandi kavi.
    O trúfasta móðir vár, í føvningi bart
    tú okkum, lovar giltan fong úr havi.

    2. Sum óbúgvin skepna vit vaksa hjá tær
    og mennast í lívd av fjallagrýti.
    Kalaallit vit nevnast, so sigur søgnin fjar
    við tign for ásjón tíni ellihvítu.

    3. Og meðan tín gáva til gagns okkum er,
    í huganum nýggur heimur glæsir.
    Úr heimføðis-bondum er okkara ferð,
    mót fjarum málum bróta vit oss ræsur.

    4. Tit tilkomnu tjóðir, tit rættið okkum hond,
    vit stunda inn á tykkara leiðir.
    Úr heimi av bókum skal manast fram ein ond,
    sum inn í okkum nýggja mentan breiðir.

    5. Ógjørligt er longur at standa í stað –
    Kalaallit til gongu! Nýggj tíð boðað!
    Sum mannaverur fríar vit vilja búnast glað:
    Síggj evni tíni! Brátt í morgunroða!

    Nunarput utoqqarsuanngoravit

    Orð: Henrik Lund
    Lag: Avgamla landið, teg fjalir
    Viðmerking: Tjóðsangur Grønlands, yrktur umleið 1910.
    Føroysk týðing

    1. Nunarput utoqqarsuanngoravit
    niaqqut ulissimavoq qiinik.
    Qitornatit kissumiaannarpatit
    tunillugit sineriavit piinik.

    2. Akullequtaasutut merlertutut
    ilinni perortugut tamaani
    kalaallinik imminik taajumavugut
    niaqquvit ataqqinartup saani.

    3. Atortillugillu tamaasa pisit
    ingerlaniarusuleqaagut,
    nutarterlugillu noqitsigisatit
    siumut, siumut piumaqaagut.

    4. Inersimalersut ingerlanerat
    tungaalitsiterusuleqaarput,
    oqaatsit “aviisit” qanoq kingunerat
    atussasoq erinigileqaarput.

    5. Taqilluni naami atunngiveqaaq,
    kalaallit, siumut makigitsi.
    Inuttut inuuneq pigiuminaqaaq,
    saperasi isumaqaleritsi.

    Ålänningens sång

    Orð: John Grandell
    Lag: Johan Fridolf Hagfors
    Viðmerking: Tjóðsongur Álands.

    1. Landet med tusende öar och skär,
    danat ur havsvågors sköte.
    Åland, vårt Åland, vår hembygd det är.
    Dig går vår längtan till möte!
    Forngravars kummel i hängbjörkars skygd
    tälja din tusenårs saga.
    Aldrig förgäta vi fädernas bygd,
    vart vi i fjärrled än draga
    vart vi i fjärrled än draga

    2. Skönt är vårt Åland när fjärdar och sund
    blåna i vårljusa dagar,
    ljuvt är att vandra i skog och i lund,
    i strändernas blommande hagar.
    Midsommarstången mot aftonröd sky
    reses av villiga händer,
    ytterst i utskärens fiskareby
    ungdomen vårdkasar tänder
    ungdomen vårdkasar tänder

    3. Skönt är vårt Åland när vågsvallet yr
    högt mot de mäktiga stupen
    när under stjärnhimlen kyrkfolket styr
    över de islagda djupen.
    Ryter än stormen, i stugornas ro
    spinnrocken sjunger sin visa
    minnet av barndomens hägnande bo
    sönerna lyckligast prisa
    sönerna lyckligast prisa.

    4. Aldrig har åländska kvinnor och män
    svikit sin stam och dess ära;
    ofärd oss hotat, men segervisst än
    frihetens arvsrätt vi bära.
    Högt skall det klinga, vårt svenska språk,
    tala med manande stämma,
    lysa vår väg som en flammande båk,
    visa var vi äro hemma
    visa var vi äro hemma

    Sámisoga lávlla

    Orð: Isak Saba
    Lag: Arne Sørli
    Viðmerking: Sangur sámafólksins, yrktur í 1906. Isak Saba var fyrsti sámi, ið varð valdur í norska Stórtingið; valdur fyri Arbeiderpartiet í tíðarskeiðinum 1906-1912.

    1. Guhkkin davvin Dávggáid vuolde
    sabmá suolggai Sámieanan.
    Duottar leabbá duoddar duohkin,
    jávri seabbá jávrri lahka.
    čohkat čilggin, čorut čearuin
    allanaddet almmi vuostái.
    Šávvet jogat, šuvvet vuovddit,
    cáhket ceakko stállenjárggat.
    máraideaddji mearaide.

    2. Dálvit dáppe buolašbiekkat,
    muohtaborggat meariheamit.
    Sámisohka sieluin mielain
    eahccá datte eatnamiiddis:
    Mátkálažžii mánuheabit,
    giđđudeaddji guovssahasat, –
    ruoškkas, ruovggas rođuin gullo,
    juhca jávrriin, jalgadasain,
    geresskálla máđiid miel.

    3. Ja go geassebeaivváš gollut
    mehciid, mearaid, mearragáttiid,
    golli siste guollebivdit
    suilot mearain, suilot jávrriin.
    Gollin čuvget čáhcelottit,
    silban šovvot sámieanut,
    šelgot čuoimmit, šleđgot áirrut,
    luitet olbmát lávllodemiin
    geavgŋáid, guoikkaid, goatniliid.

    4. Sámieatnan sohkagoddi –
    dat lea gierdan doddjokeahttá
    goddi čuđiid, garrogávppiid,
    viehkes vearrevearroválddiid.
    Dearvva dutnje, sitkes sohka!
    Dearvva dutnje, ráfi ruohtas!
    Eai leat doarut dorrojuvvon,
    eai leat vieljain varat vardán
    sámi siivo soga sis.

    5. Máttarádját mis leat dovle
    vuoitán vearredahkkiid badjel.
    Vuostálastot, vieljat, miige
    sitkatvuođain soardiideamet!
    Beaivvi bártniid nana nálli!
    Eai du vuoitte vašálaččat,
    jos fal gáhttet gollegielat,
    muittát máttarmáttuid sáni:
    Sámieatnan sámiide!

    Maamme

    Orð (1846): Johan Ludvig Runeberg
    Lag: Fredrik Pacius
    Týtt: Paavo Cajander
    Svensk týðing
    Viðmerking: Tjóðsongur Finnlands. Upprunaliga svenskur. Sungin á fyrsta sinni í finska høvuðsstaðnum, Helsinki, 13. mai 1848. Vanliga verða fyrsta og seinasta vers sungið.

    1. Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
    soi, sana kultainen!
    Ei laaksoa, ei kukkulaa,
    ei vettä rantaa rakkaampaa,
    kuin kotimaa tää pohjoinen,
    maa kallis isien!

    2. On maamme köyhä, siksi jää,
    jos kultaa kaivannet
    Sen vieras kyllä hylkäjää,
    mut meille kallein maa on tää,
    sen salot, saaret, manteret,
    ne meist on kultaiset.

    3. Ovatpa meille rakkahat
    koskemme kuohuineen,
    ikuisten honkain huminat,
    täht’yömme, kesät kirkkahat,
    kaikk’kuvineen ja lauluineen
    mi painui sydämeen.

    4. Täss auroin, miekoin, miettehin
    isämme sotivat,
    kun päivä piili pilvihin
    tai loisti onnen paistehin,
    täss Suomen kansan vaikeimmat
    he vaivat kokivat.

    5. Tään kansan taistelut ken voi
    ne kertoella, ken?
    Kun sota laaksoissamme soi,
    ja halla näläntuskan toi,
    ken mittasi sen hurmehen
    ja kärsimykset sen?

    6. Täss on sen veri virrannut
    hyväksi meidänkin,
    täss iloaan on nauttinut
    ja murheitansa huokaillut
    se kansa, jolle muinaisin
    kuormamme pantihin.

    7. Tääll’ olo meill on verraton
    ja kaikki suotuisaa,
    vaikk onni mikä tulkohon,
    maa isänmaa se meillä on.
    Mi maailmass on armaampaa
    ja mikä kalliimpaa?

    8. Ja tässä, täss’ on tämä maa,
    sen näkee silmämme.
    me kättä voimme ojentaa
    ja vettä rantaa osoittaa
    ja sanoa: kas tuoss’ on se,
    maa armas isäimme.

    9. Jos loistoon meitä saatettais
    vaikk’ kultapilvihin,
    mis itkien ei huoattais,
    vaan tärkein riemun sielu sais,
    ois tähän köyhään kotihin
    halumme kuitenkin.

    10. Totuuden, runon kotimaa
    maa tuhatjärvinen
    miss’ elämämme suojan saa,
    sa muistojen, sa toivon maa,
    ain ollos, onnees tyytyen,
    vapaa ja iloinen.

    11. Sun kukoistukses kuorestaan
    kerrankin puhkeaa,
    viel lempemme saa nousemaan
    sun toivos, riemus loistossaan,
    ja kerran, laulus synnyinmaa
    korkeemman kaiun saa.

    Vårt land

    Orð (1846): Johan Ludvig Runeberg
    Lag: Fredrik Pacius
    Finsk týðing
    Viðmerking: Tjóðsongur Finnlands. Sungin á fyrsta sinni í finska høvuðsstaðnum, Helsinki, 13. mai 1848. Paavo Cajander týddi til finskt í 1889. Vanliga verða fyrsta og seinasta vers sungið.

    1. Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
    Ljud högt, o dyra ord!
    Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
    Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
    Mer älskad än vår bygd i nord,
    Än våra fäders jord.

    2. Vårt land är fattigt, skall så bli
    För den, som guld begär,
    En främling far oss stolt förbi;
    Men detta landet älska vi,
    För oss med moar, fjäll och skär
    Ett guldland dock det är.

    3. Vi älska våra strömmars brus
    Och våra bäckars språng,
    Den mörka skogens dystra sus,
    Vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
    Allt, allt, vad här som syn, som sång
    Vårt hjärta rört en gång.

    4. Här striddes våra fäders strid
    Med tanke, svärd och plog,
    Här, här, i klar som mulen tid,
    Med lycka hård, med lycka blid,
    Det finska folkets hjärta slog,
    Här bars, vad det fördrog.

    5. Vem täljde väl de striders tal,
    Som detta folk bestod,
    Då kriget röt från dal till dal,
    Då frosten kom med hungerns kval,
    Vem mätte allt dess spillda blod
    Och allt dess tålamod?

    6. Och det var här, det blodet flöt,
    Ja, här för oss det var,
    Och det var här, sin fröjd det njöt,
    Och det var här, sin suck det göt,
    Det folk, som våra bördor bar
    Långt före våra dar.

    7. Här är oss ljuvt, här är oss gott,
    Här är oss allt beskärt;
    Hur ödet kastar än vår lott,
    Ett land, ett fosterland vi fått,
    Vad finns på jorden mera värt
    Att hållas dyrt och kärt?

    8. Och här och här är detta land,
    Vårt öga ser det här;
    Vi kunna sträcka ut vår hand
    Och visa glatt på sjö och strand
    Och säga: se det landet där,
    Vårt fosterland det är!

    9. Och fördes vi att bo i glans
    Bland guldmoln i det blå,
    Och blev vårt liv en stjärnedans,
    Där tår ej göts, där suck ej fanns,
    Till detta arma land ändå
    Vår längtan skulle stå.

    10. O land, du tusen sjöars land,
    Där sång och trohet byggt,
    Där livets hav oss gett en strand,
    Vår forntids land, vår framtids land,
    Var för din fattigdom ej skyggt,
    Var fritt, var glatt, var tryggt!

    11. Din blomning, sluten än i knopp,
    Skall mogna ur sitt tvång;
    Se, ur vår kärlek skall gå opp
    Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
    Och högre klinga skall en gång
    Vår fosterländska sång.

    Ó, Guð vors lands

    Matthias JochumssonSveinbjörn Sveinbjörnsson
    Orð: Matthias Jochumsson
    Lag: Sveinbjörn Sveinbjörnsson
    Viðmerking: Tjóðsongur Íslands, yrktur til túsundáraminning Íslands í 1874.

    1. Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð!
    Vér lofum þitt heilaga, heilaga nafn!
    Úr sólkerfum himnanna hnýta þer krans
    þínir herskarar, tímanna safn.
    Fyrir þér er einn dagur sem þúsund ár
    og þúsund ár dagur, ei meir:
    eitt eilífðar smáblóm med titrandi tár,
    sem tilbiður guð sinn og deyr.
    Íslands þúsund ár,
    Íslands þúsund ár
    eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár,
    sem tilbiður guð sinn og deyr.

    2. Ó, guð, ó, guð! Vér föllum fram
    og fórnum þer brennandi, brennandi sál,
    guð faðir, vor drottinn frá kyni til kyns,
    og vér kvökum vort helgasta mál.
    Vér kvökum og þökkum í þúsund ár,
    því þú ert vort einasta skjól.
    Vér kvökum og þökkum með titrandi tár,
    því þú tilbjóst vort forlagahjól.
    Íslands þúsund ár
    Íslands þúsund ár
    voru morgunsins húmköldu, hrynjndi tár,
    sem hinaðskínandi sól.

    3. Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð!
    Vér lifum sem blaktanaktandi strá.
    Vér deyjum, ef þú ert ei ljós það og líf,
    sem að lyftir oss duftinu frá.
    Ó, vert þú hvern morgun vort ljúfasta líf,
    vor leiðtogi í daganna þraut
    og á kvöldin vor himneska hvíld og vor hlíf
    og vor hertogi á þjóðlífsins braut.
    Íslands þúsund ár
    Íslands þúsund ár
    verði gróandi þjóðlíf með þverrandi tár,
    sem þroskast á guðsríkis braut.